Ny inspiration med 4 on the floor

Tack Studio för artikeln spår-för-spår om Raise Your Glass med Pink. Har länge försökt få till arret till min nya låt Diamond, men hur jag än försökt har det där ”trycket” saknats. Efter att ha läst artikeln tänte jag… nääe… jag plockar bort EZ-drummern och slänger in en ”4-on-the-floor” baskagge. Vilken skillnad! Nu börjar de kreativa idéerna komma tillbaka igen :) Raise your glass people!!!

Publicerat i Diamond | Lämna en kommentar

Ibland är det svårt att få tid

Ibland är det svårt att få tid till musiken. Var i Stockholm igår o gästföreläste på KTH. Sedan trevlig sushikväll. Och sitter nu å tar en fika halvvägs på väg hem från en sk tankesmedja i Örebro. På det följer kvällens årsmöte i bostadsrättsföreningen där jag är kassör. Nya tag imorgon.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Oh happy day

Sitter här med något religiöst i blicken. Har lämnat helvetet och stigit in i himlen. Vill ta på mig en sån där dräkt, ställa mig i en gospelkör och sjunga oh happy day.
Vad har utlöst denna euforiska glädje? Efter ett års helvete med världens sämsta jobbmobil – Sony ericsson x2 med Windows mobile – har jag äntligen fått byta till en Iphone 4. Ett klockrent exempel på att användarvänlighet spöar skiten ur så kallade möjligheter att anpassa allt. Jag har verkligen hatat x2 mer än någon teknisk pryl jag haft i hela mitt liv. Den är historia nu… Tänker jag medan jag knappar in dessa sista ord i wordpressappen ;)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En hemstudioägares bikt

BiktFilar en del på min nya låt Diamond, men det är lite grejer med arret jag inte fått till ännu. Därför har jag inte så mycket spännande att skriva om där. Tänkte istället ge mig på ett känsligt område och inleder med min egen bikt – jag har alltför länge kört ett piratkopierat Logic. Det är slut med det nu, och jag är sedan en tid glad och stolt ägare av en licens :)

Omräknat till avlatsbrevens tid måste dessutom 5500 kr för ett rent samvete anses vara ett fynd. Fast jag vet inte om det handlar om samvete… eller om jag ens tror på det. Inte har samvetet med moral att göra i alla fall… Tror snarare att det handlar om en inbyggd rädsla att bli avslöjad. Hur kan man annars motivera att man ogenerat kört ett “crackat” program värt tusentals kr, då det samtidigt kännts fel att plocka på sig en Piggelin i affären värd 6 kr? Anser nog att min egen brottsliga bana började och slutade den där dagen i 5:an, då jag plockade på mig just en Piggelin hos pastor Bergströms kiosk i Värmländska Sunne. Men jag kanske har fel? Låt den som är utan skuld kasta första stenen.

Tekniskt intresserad människaMen lugn, min avsikt med detta är INTE att bli någon slags moralpolis! Däremot vill jag dela med mig av några för mig viktiga erfarenheter. Tidigare, dvs innan jag bestämde mig för att påbörja resan mot 10 färdiga låtar, var musikskapandet något abstrakt, svårt och långt borta. I brist på tydliga mål blev musiken ett slags tekniskt prylintresse. Med (nästan) alla tänkbara musikprogram nerladdade intalade jag mig att nu minsann skulle det bli hit-verkstad! Men fel, fel, fel, som Brasse brukade säga…

ValmöjligheterVäldigt många olika program och pluggar ger naturligtvis många och fantastiska möjligheter. Men på samma gång kan alla dessa valmöjligheter skapa osund stress. Och osund stress går inget vidare ihop med kreativitet. Kreativitet uttrycks dessutom bäst med verktyg som man kan och behärskar utan att behöva tänka. Kanske bara jag som upplevt detta? …men resultatet kan lätt bli att man inte gör något annat än sitter och testar olika funktioner och ljud. Inget fel att sitta så emellanåt.., men utan mål och fokus blir det lätt ett oändligt sökande efter “det perfekta ljudet” (någon som kommer ihåg farbror Barbro?).

Den dagen jag köpte Logic begränsade jag mig. Jätteskönt, nu behöver jag inte lära mig Cubase, Pro Tools, Ableton, Reason, Digital Performer etc. Säkert precis lika bra program allihop, men nu kan jag fokusera på att lära hur man gör i MITT PROGRAM!

En parallell: kan många gånger tycka det är otroligt skönt att bara sitta med min akustiska gitarr. Den har bara “ETT preset” (dvs ett ljud) men det räcker jäkligt långt! Om man bara behärskar den, behöver man inte tänka, bara spela det som dyker upp i huvudet. Samma med digitalpianot jag berättade om i ett tidigare inlägg. Hur befriande det är att bara knäppa på EN knapp och börja spela. Inga datorer, ljudkort, mjukvaruinstrument, sladdar som ska kopplas, PA-system, externa högtalare. Get the point?

Inse att väldigt mycket bra musik gjordes på betydligt mer primitiva grejer än vad många av oss har i vår hemstudio! Picasso klarade sig rätt hyfsat utan Photoshop, och vi som gör musik klarar oss nog också rätt bra utan “den där senaste pluggen som alla pratar om”. Missförstå mig rätt, vi ska naturligtvis använda tillgänglig teknik till vår fördel… Men vi får aldrig glömma att det viktigaste sitter i oss själva, vår spelgädje och motivation. Och allt det där kommer när vi har roligt :)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

This is actually a good song…

Orden gäller min senaste låt “Don’t You Feel” och kommer inte från mig utan från Peter Rafelson, en veteran i musikbranschen som skrivit och/eller producerat låtar som totalt sålt över 180 miljoner ex. Jag berättade häromdagen att jag betalat $46 via den nätbaserade tjänsten musicxray för att få professionell och ärlig låtkritik samt tips på hur jag, utifrån mina förutsättningar, kan komma vidare med musiken. Igår kväll kom svaret och det var med viss bävan jag öppnade för att läsa. Alla har vi sett programmet Idol och att utsätta sig för risken att bli sågad av “någon med odiskutabel koll” är faktiskt lite läskigt.

Blev positivt överaskad över att få ett så personligt skrivet svar med positiv feedback på låten och värdefulla insikter om hur jag uppfattas som artist och låtskrivare. Kort och gott kan man sammanfatta det som att han anser att jag har talang som låtskrivare. Fick dessutom mycket uppmuntran för den produktion jag presterat. Samtidigt står jag inför ett vägval. Vill jag göra den typ av “singer/songwriter” musik jag gör måste jag vara beredd på att själv vara artisten. Om jag (som jag nämnde till honom) drömmer om att kunna sälja låtar till andra artister behöver jag skriva mer “generic pop” exemplifierat av Max Martin. Om jag testar att skriva pop ville han väldigt gärna lyssna på vad jag kommer upp med. Han sa att det kanske kan vara svårt att förstå skillnaden, men att han spenderat många år att försöka göra samma sak. Har funderat en hel del på allt han skrev och känner att jag fått insikter i musikbranschen som med råge överstiger de dollar jag lagt på att få denna kontakt. Hur som helst känner jag att jag törs kalla mig låtskrivare utan att skämmas inför någon :D

Publicerat i Låtskrivande | Lämna en kommentar

Mera om Musicxray

Berättade härom dagen att jag gått med i den webbaserade musiktjänsten musicxray. Nu vet jag lite mer vad det handlar om och hur de tjänar pengar. En av betaltjänsterna de erbjuder är professionell låtkritik och karriärtips. Beroende på vad man är villig att betala kan man få mer eller mindre kända personer i musikbranschen att ta tid att lyssna och ge feedback på ens musik och dess kommersiella potential. Jag har valt att betala $42 + $4 (administrativ avgift) = $46 för att en riktig veteran – Peter Rafelson – som skrivit och/eller producerat låtar som totalt sålt över 180 miljoner ex – lyssna på min senaste låt ”Don’t You Feel”. (Såg senare att ingen mindre än Peter Swartling erbjuder samma typ av tjänst via Musicxray för ca det dubbla…)

Blir det hyllning, sågning, slentrianmässiga klyschor eller ärlig konstruktiv kritik och goda råd? Ska bli jättespännande att få svar och se om jag tycker detta är värt pengarna… Det får ni snart veta :)

Publicerat i Marknadsföring | Lämna en kommentar

BASträning

Så har man stött på patrull… eller rättare sagt insett att jag måste öva för att få till Diamond så bra som jag vet att den kan bli. Problemet är egentligen inte nytt, utan det har legat och gnagt ett tag. Vad är det då jag yrar om? Jo, mitt basspelande… Har lagt ”ok” bas med en klen gammal skräpbas (Aria Pro II) på balladerna Breathe och Don’t You Feel. På dessa låtar har basen inte haft någon särskilt framträdande roll. Det håller inte på en snabbare låt som kräver tajtare spel med mer tryck, fläsk och energi.

Warwick Corvette RockbassMed risk för att avslöja prylnörden inom mig ska jag erkänna att jag köpt en ny bas… Förlåt alla svenska musikhandlare, men jag stötte på ”an offer I couldn’t resist” på nätet. En 5-strängad (Kinatillverkad, jag är inte gjord av pengar…) Warwick Corvette Rockbass med aktiv elektronik till ett oförskämt lågt pris.

Den levererades idag, underbart skön att spela på… och låter typ, minst, ungefär 750% tyngre än ”mitt ex”!

Min underbara sexåring sover så sött… Nu ska här kommas iform för den stora utmaningen… att sätta Diamond :)

Publicerat i Diamond | 2 kommentar

Testat musicxray?

musicxray

En utmaning som totalt okänd låtskrivare/artist är ju att tjäna pengar på nedlagt arbete. För min del handlar det verkligen inte om att jag tror att jag ska bli rik och berömd… men visst hade det varit fantastiskt om det man slitit med kunde generera någon slags extrainkomst? Stötte på något kallat musicxray via ett inlägg på twitter. De menar sig kunna förmedla musik till en skälig ersättning… Någon med erfarenhet av denna tjänst?

Fri och med inget att förlora har jag skapat ett konto där och laddat upp Breathe och Don’t You Feel. Naturligtvis berättar jag om detta leder till något spännande, eller om jag bara gått på ett marknadsföringstrick ;)

Happy Valentines Day everyone!!!

Publicerat i Marknadsföring | Lämna en kommentar

Mer än bara markeringar

Inte min bästa sångardag idag, så jag valde att lägga ett slaskspår med sång. Gör det mycket lättare att jobba vidare med alla instrumenten sen. Sången får jag helt enkelt jobba mer med en annan dag då jag är i bättre form… En annan smart grej jag upptäckt i Logic är att man inte bara kan lägga in sk ”markers” utan även färglägga de olika delarna. Gör det så mycket lättare vid det fortsatta arbetet med låten…

Färgmarkeringar Logic

Hur gör man? Jo, öppna bara global tracks, klicka upp färgläggningspaletten… välj en del och sedan en färg. Klart :)

Vilka färger man väljer är naturligtvis helt godtyckligt. Har dock själv valt ett system som bygger på:
grönt = intro, mellanspel etc
blått = låg intensitet
rött = hög intensitet
olika grader av lila = grader av intensitet mellan blått och rött

Peace and love :)

Publicerat i Diamond | 2 kommentar

Är tydligen en kinestetisk person

Var igår hos min gode vän JO som är hypnotisör och NLP-expert. För den som undrar står NLP för ”neuro linguistsik programmering”, vilket är en samling metoder för att hjälpa människor må bättre, förändra beteenden, ta bort fobier etc. För att jobba med en klient är det bra att känna till om personen primärt är visuell, auditiv eller kinestetisk.

Genom att läsa min blogg och mina låttexter kunde JO utan tvekan säga att jag är en kinestetisk person. Att vara auditiv (ljud) eller visuell (bild) känns som man nog inte behöver förklara men vad utmärker då en kinestetisk (känsla, beröring) person?

Googlade fram detta:
Ca 15% är kinesteter och lär sig bäst när de är delaktiga, rör sig, experimenterar och upplever. De är starka känslomänniskor och passar ofta inte in i den traditionella skolan.

Kinesteten gillar beröring, rör sig mycket, reagerar fysiskt, minns egna upplevelser bäst, lär sig genom att göra och använda praktiskt, använder gester och rörelser, talar långsamt, använder rörelseord, känner efter inom sig, tycker om oregelbunden layout, begrundar händelsen i en story via kroppsliga rörelser, är starkt intuitiv, är dålig på detaljer, agerar ut sin fantasi.

En person med kinestetisk preferens föredrar att koppla samman det han/hon lär sig med egna känslor, och informationen lagras och hämtas fram med hjälp av egna känslor. Preferensen smittar inte sällan av sig också på språket. En person med kinestetisk preferens uttrycker sig kanske så här:

”Det här känns bra för mig”
”Jag känner mig inte tillfreds med det här”
”Vi fick bra kontakt”
”Det känns i hjärtat”
”Nej, nu är jag inte riktigt med”
”Ah, nu greppar jag det här”

Intressant eftersom en musiker borde vara auditiv och jag själv trodde att jag var visuell… Att uttrycka sig själv i musik eller en blogg avslöjar alltså en hel del, även saker man själv inte kände till… Kanske förklarar lite varför jag å ena sidan kan KÄNNA mig som en hopplös ROMANTIKER, å andra sidan kan vara rädd att släppa någon NÄRA INPÅ… att KÄNNA krav etc. Peace & love :)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar